Buchanan 1966-73
Mitt första möte med Liberia och liberianer var när jag vaknade upp på Motellet vid Flygplatsen ”Robertsfield. Jag vaknade först av alla och gick ut för att titta mig om kring jag gick längst korridoren och tyckte att det var varmt. Utan att jag hade märk det så gick jag rakt i magen på en stor liberian. Jag la benen på ryggen och sprang tillbaka till rummet väckte pappa och sa att det stod en otäck svart gubbe där ute, han skrattade och sa att det var en liberian och att han arbetade på Motellet.
Vi var ju ett gäng som höll ihop jämnt vi hittade på saker hela tiden mycket av vår fritid tillbringade vi på Nautical där badade vi spelade en del tennis och andra höll på med golf. När vi blev äldre så var det ju ombord i malm båtarna och Lenas Park som blev dom populäraste platserna. Vi visade ju sjömännen vart dom skulle åka för att få det de dom sökte. Vi var ju mycket i stan också det fanns ju en del barer utan för gamla kampen som vi utforskade när vi tyckte att vi hade åldern inne så at säga.
Jag måste ju skriva om skolan jag började tredje klass på Lamco International School och det första man får höra när man kommer in i klassrummet så är det bara engelska jag trodde att jag kommit fel men se det hade jag inte. Jag hade en lärarinna som var engelska och hon heter Miss Roberts det var mitt första möte med skolan. Jag kommer också ihåg att det inte var många svenska lektioner som vi hade i veckan utan att den mesta undervisningen skede på engelska.
Jag var ett riktigt yrväder i skolan var ofta hos rektor Wikström vilket min pappa inte tyckte var så vidare bra efter som han alltid fick hämta mig när jag hade gjort något. Jag var i Sverige och gick sjunde klass det kändes som ett straff att missa sjuan och mina kompisar sedan fick jag komma hem igen och gå ut åttan och nian innan det var dags att åka tillbaks till Sverige, ja hem för Liberia och Buchanan var ju mitt hem jag är ju uppväxts där.
Jag hade en dröm om at bli kock så jag praktiserade hos Hartvig på Mess hall Men det var ju inte det roligaste som fans fick bara skala potatis hela dagarna men det blev bättre den andra veckan då fick jag göra andra saker som att vara med och laga maten. Det fans en gammal gubbe som Bode i flatsen mitt emot storen som hete Tom jag brukade kalla honom för gamla Tom. Han hade en Liberianska hos sig men när jag var och hälsade på honom så ville han att jag skulle gå till storen och handla till honom.
När jag kom hem en dag från skolan så stod det en minibike där som jag blev väldigt förtjust i för men sedan när jag fick reda på att dom andra grabbarna hade fått 90 kubikare så var det inte så kul för jag hängde inte med när grabbarna drog iväg jag var alltid den som kom sist.
Min sista adress i Buchanan var Old Camp husnumret kommer jag inte ihåg. Det var nyår och gänget hade tänkt sig att ha lite kul med smällare. Vi som var ute den nyårs kvällen fick för oss att vi skulle hämta Karen Chesters som då bodde i Loop 4. Sagt och gjort vi gick dit och knackade på Karens pappa öppnade men hon fick inte följa med oss. Det tyckte vi att hon vist skulle få han stängde dörren och vi funderade på vad vi skulle göra då var det någon som Kim på att vi skulle slänga in smällare i det lilla utrymmet som fans vid köksingången. Sagt och gjort så slängde vi in några smällare där. Det tog inte många sekunder förrän Karens pappa började att jaga oss först springandes sedan med bil. Jag tror att vi hamnade i hamnen där vi gömde oss i malm högarna så att han inte skulle hitta oss.
Det känns som om att jag inte är färdig med Liberia och Buchanan förrän jag har varit där en sista gång och jag hoppas att jag kommer dit innan jag dör.
Lamco Reunion 